Femman hoho?

Jag har blivit flejmad!

Det kom ett anonymt mejl med följande lydelse: "DIN WÄBBLÅGG SUGER FET!!! TRISCHTO! Till mejlet var följande bild bifogad:

Idag kommer Lotten och Sigge hem från BB. Jag måste röja undan spåren efter storasyrran. Moa, då alltså. Vad tror ni hon menar med det här, till exempel? (Det vita på golvet är potatismjöl.)

... bredarslade tanter ... humditum ...ere bästa ... tiddeldi ...

Ni skulle se mig!
Jag har nu på mig en träningsoverall från Eskilstuna Basket, och den har en inbyggd tillplattningsfunktion. Magen trycks oerhört sympatiskt in -- man kan nästan inte ana den degiga limpan där bakom. Men: brallorna! Jag är bred som en lagårdsdörr! Nu är det ju förstås inte många blickar som dras till rumpan i dessa dagar. Jag har nämligen en hylla av det sällan skådade slaget.

Tröjan putar och snävar och korvar sig. Under tröjan finns en landstinget-bh i kraftigt canvas-tyg, knäppningen snillrikt anordnad med vita plastknappar, endast 3 cm i diameter. Under bh:n ligger värmande fet-vadd i två lager (jag försöker undvika mjölkstockning) samt två amningsinlägg för eventuellt läckage. Sedan skönjer man bowlingkloten till bröst. Om jag ligger på rygg står de rakt upp, precis som på film.

Sigge? Låt mig se nu, var lade jag honom?

Filmtips från hemmapappan

-- Tredjedag, sa Bill!
-- Drejartag, sa Bull!

I morse var jag så vresig och grinig så jag borde skämmas. Jag var lika ilsken på smutsiga strumpor som på EU-moppar och Försäkringskassan.

Men nu är jag glad igen, och ska berätta om vilka åtta filmer vi hyrde igår:

• Mission to Mars (Brian de Palma). Såg den igår kväll. Vilket slöseri med duktiga skådespelare och bländande effekter! Jag anar klåfingriga finansiärer som plattat till en historia som hade kunnat bli så spännande.
• Way of the Gun (Christopher McQuarrie) Måste se om den efter att ha läst en intervju med McQuarrie -- manusförfattaren till "The Usual Suspects".
• Austin Powers: The Spy Who Shagged Me, Mr Bean X 2 (tiill Erik & Ida)
• Pokemon 3 (till Oskar)
• Musen Molly X 2 (till Moa)

Nu ska jag få iväg Erik till basketträning!

Tredjedagen - örrk!

Idag är det onsdagen den 2 oktober. Det är ”tredjedagen”, den hemskaste av alla dagar. ”På den tredje dagen skall du känna djup förtvivlan”, känns det som om någon elaking sitter i mitt huvud och säger. Lyssna nu alla som inte fött barn:

  • det spelar ingen roll vad det är för väder -- denna dag är alla väder jättedåligt väder
  • alla människor runtomkring är jättejättejättedumma
  • brösten är jättejättejättestora
  • deodoranten är borta
  • kläderna är för små
  • magen är jättejättejättedegig
  • bebisen är jättejättejättetråkig
  • godis är däremot jättegott

Olle klagar på att det är stökigt hemma och att han inte har fått sova tillräckligt och att han inte hinner jobba och att datorn krånglar och att Moa krånglar och ...

Ha! Han har sin egen tredjedag, det har han!

Förresten frågade personalen på BB hur länge jag ville stanna här på avdelningen. Jag svarade ”tja, en två-tre veckor. De bara skrattade -- trodde nog att jag skojade. (Med lite flirt och mutor kan jag nog få stanna till på fredag.)

Syskonen på besök

Olle, Erik, Ida, Oskar och Moa vällde in på avdelning 61 på Mälarsjukhuset. Fyra av oss hade stora förväntningar, en gick mot sitt livs överraskning.

Ida har längtat så efter sitt syskon (precis som Erik, men han fastnade inte på bild när han höll i Sigge).

Titta nu på den här bilden. Tre barn tycker det är jättespännande med bebisar. Ett barn vill visa att det där med småsyskon är överreklamerat. Kan du gissa vem?

Vi tittar närmare på Moa. Vad säger denna bild? Knappast "Jag tycker det är stenkul att Mamma har en bebis!"

Nu har vi ställt till hennes liv! Detta betyder naturligtvis att alla släktingar och vänner som kommer och hälsar på ska rikta minst lika mycket uppmärksamhet mot Moa och Oskar som mot Sigge.

Nä, då är det bättre att åka hemåt, hyra några videofilmer och köpa pizza!

Sigges första förmiddag ...

... har varit trivsam, trygg och händelsefattig. Han är en belåten liten skrutt som funnit sig alldeles utmärkt till rätta i den underliga tillvaron utanför magen.

Lotten, ja, uj! Hon är så pigg och vital! Fem landstingsanställda har fällt samma kommentar när de kommit in: "Var det femte, sa du?"

Till höger ser ni en lycklig Lotten som är hög på lustgas. Det gillar hon, jajemensan. Bättre än alla Gula Änkor i hela världen! Om hon jobbade som barnmorska skulle hon göra funktionstest tio gånger om dagen. Om det fattas en flaska dikväveoxid nere i kulvertarna så vet ni vem ni ska förhöra!

Sigge, Sigge, mera Sigge!

Gomorron och välkommen till världen! Lotten och Sigge har haft en lugn natt på BB. Själv sov jag hemma med de andra illbattingarna. Fyra i Mesta, och en på BB.

Kan ni begripa? Fem barn!

Sigge är en liten Medel-Svensson, som inte försöker utmärka sig på något sätt: 3715 gram och 52 centimeter. Skrynkliga fingrar, ljusskygga ögon, grisskär hudfärg (med lite dragning mot lila den första timmen), Ja, ni vet hur de brukar se ut.

Kolla sen på den här bilden. Hur pigg och fräsch får man egentligen vara efter att ha fött barn?

Välkommen till världen, Sigge!

Här kommer första bilden på Sigge Bergman som föddes ikväll, den 30 september, klockan 18.59.

Lille Sigge har visat prov på sällsynt gott uppförande redan från början. Hela förlossningen, från första värk till det stora ploppet, tog 3,5 timmar. Därefter åt han med frisk aptit från båda brösten, och somnade fridfullt på mammas mage.

Hallå där - ont i ryggen!

Lotten har regelbundet återkommande smärta i ryggen. Kan det vara femman som knackar? Själv har hon ingen aning; hon bara tänker på den gången när vi trodde att Moa ville komma ut och vi kallade hit svärfar och syster mitt i natten och Moa blev så blyg att hon väntade en hel vecka innan hon visade sig.

Medan vi funderar på detta kan vi titta på en bild på Moa. Så att alla barnen har fått vara med på den här sidan. Rättvist ska det vara! Här är hon uppe och ser döden i vitögat i en klätterställning. Det är inte värt att följa efter henne -- det verkar vara livsfarligt däruppe!

Vild natt i Mesta

Ujuj, man skulle kunna tro att påssjuka är en ögonsjukdom efter en natt som den här. Uppträden på småtimmarna, elaka drömmar, tassande och ensamma hulkningar.

Oskar (bilden) vaknade ur en mardröm vid fyratiden. Väl på plats mellan mamma och pappa ville han konversera en stund. Jag gick och gjorde välling för att proppa igen detta språkliga ymnighetshorn. I kylskåpet fick jag syn på jordgubbsfilen och tänkte att "Det är ju synd att den bara ska stå där. Då far den bättre i min mage!".

Efter att ha levererat välling och flyttat över Oskar till hans egen säng gick jag ner för en tidig frukost. Tidningarna hade minsann redan kommit. När jag kom upp igen sov Oskar i min säng igen. Han hade blivit livrädd när han hörde någon i köket.

Och jag bara drömde och drömde. Eller rättare sagt: jag bara väcktes och väcktes, och kom därför ihåg att jag drömde.

Nå?

-- Nä.
I lördags stelnade jag till någon gång vid femtiden på eftermiddagen. Det sprang pissmyror längs benen på mig, det brann en stilla eld i svanskotan. Kalaskulan var hård som sten. Jag stod blick stilla och njöt. Nu jädrar skulle här födas barn!

Fyra sekunder senare var det hela över.

Idag är det måndag, vilket är min kåseriskrivardag. Då är jag sur och arg och stressad för att jag inte kan komma på något att skriva. Olle får stå ut med gliringar och skäll, medan jag hittar på en massa strunt att göra istället för att vara kreativ. I kvällningen har jag skrapat ihop några trista rader, som ligger och jäser natten mot tisdag, då leverans till Sydsvenskan ska ske.

Några tips? Ska jag skriva om vädret? Äpplen? Tv? Mat? Mössor? Knasiga släktingar? Sura fruar och dumma män? Ja, dumma män, det blir bra!

Sörmland är vackert så här års

Tror ni mig inte? Titta då på den bit av Sörmland som syns bakom Eriks axel. Det är ask-allén som går upp till Lagersbergs säteri.

Den var väl vacker?

Trolleri!

Kolla! Gravid ... inte gravid ... gravid!

Det krävdes fyra stora badrumsspeglar och ett insatsteam från Industrial Light and Magic för att uppnå denna illusion!

Mer om ledigdagen

Sen for vi till Sundby Antikt där jag ville ha ett monumentalt skrivbord av ek, och istället köpte två tallrikar från Uppsala-Ekeby som inte får plats i något skåp. De får stå framme på bordet.

Sen for vi till stan och där köpte Kicki den klarsynta en morgonrock i fleece till Lotten. Jag och Fia fick hålla fast Lotten medan hon skrek och sparkade och vrålade att "Du får inte!", "Det är vansinne!" och "Nämen, Kicki, du har ju inga pengar".

Exponering med responsprevention kallas det inom den kognitiva beteendeterapin när vi på detta omilda sätt lär Lotten att ta emot en kärleksgåva från sin allra bästa vän.

Så här grann är Lotten idag:

Igår var jag ledig ...

för första gången sedan i somras.

Nu blev jag förvirrad.

Sommaren, ja. Den är ju slut. Och vi som inte har slagit badrekord! Sommaren 1999 badade vi den 15 september.

Nå, tillbaka till den lediga dagen. Jag for och shoppade med tre damer: Lotten den hemisfäriska, Kicki den klarsynta och Fia den fria. Först var vi på Pingstkyrkans lördagsloppis och trängdes med multietniciteten. Eftersom vi har källaren full med teakmöbler och köksskåpen fulla med Uppsala-Ekeby-porslin så hamnade jag bland böckerna där jag hittade Delblancs Åminne-serie i fyra delar för 20 spänn.

Sen for vi till posted by Olle @ 1:33 AM

Friday, September 27, 2002

Host- och nattrapport

1. Natten
En gåta: Vad tror ni detta är?

.....H....

Jo, h:ets stapel till vänster är jag. Den till höger är Olle. Tvärslån på mitten är Oskar, 5 år. Tidpunkten är 03:15--05:45 i natt. Nu är vår säng visserligen 2,40 cm bred -- och Oskar verkligen jättegullig -- men till slut placerades han med lite varm mjölk i sin egen säng. Och somnade som en stock.

2. Hostan
Många äro hostsorterna.
Äckelpäckelgubbhostan som lägger gröna slemklumpar i handfatet är den läbbigaste -- om man inte räknar de blodiga filmhostorna som signalerar att den unga, vackra, väna flickan snart skall döden dö.
Rosselhostan som låter som en traktor på dåligt starthumör gör ont i bröstet till och med på åhörarna.
Astmatiska väshostan har en varningssignal i form av ljudlig inandning ("hhhhsss"), som följs av själva hostet ("HST!") och avslutas med en ny inandning ("hhhhsss").

Och så har vi Eriks (tioåringen alltså) nyfunna hosta.

Den låter som en långsam, väldigt ineffektiv och ljuddämpad kulspruta och varje hostattack presenterar sju till åtta hostningar. "Öh-öh-öh-öh-uh-uh-öh." På nätterna hörs inte ett ljud -- han är alltså hostfri upp till tio timmar i sträck, vilket nu på morgonen får mig (med lågt blodsocker, sömnbrist och stor mage) att vilja skrika "gå och sov!" eller "simulera inte!".

Jag somnade för övrigt redan vid niotiden igår kväll, vilket är förödande för dygnsrytmen hos en nattuggla som jag. Visserligen hjälper alla kiss- och vaknabarnpauser till att stöka till sömnen, men igår blev jag väckt av ett monster som kl. 23:50 hällde 25 halvliterspaket med glass i sängen. På mig.

Nej, det var inget monster -- och ingen dröm, bara vad jag i upppvaknandets hemska sekunder trodde att det var. Det var i själva verket en moster (min syster Fia) som kom på överraskningsbesök och hällde alla sina pockettdeckare på mig så att jag ska kunna läsa dåliga böcker dagarna i ända tills Femman kommer ut. Och av den kyliga kvällsluften hade böckerna blivit kalla som glasspaket.

Nu frukost! Sedan loppis! (Kan ni begripa hur folk kan klaga på att jag tycker att jag är för gravid för att göra trista saker som att städa, laga mat, handla och borsta tänderna på barnen men bara lagom gravid för roliga saker som loppisrundor?)

Så här ser hon ut ...

... min stiliga fru.

Något märkligt hände i natt

Vad det var vet jag inte. Jag har ett dunkelt minne av en liten fot i ansiktet, en spolning på muggen, en mikrovågsugns-pling och sen en massa ben och armar som skulle stoppas in under täcket.

I morse vaknade jag på en vällingflaska. Skumt.

Thursday, September 26, 2002

Jaha ...

... jo ... näe ... inga nyfödda barn här, inte.

Däremot har vi haft Moa emellan oss inatt. Hon ska prompt ligga på mitt huvud och sova. Eller, ja, sova och sova är kanske mycket sagt. Hon snackar:

- Gonatt, mamma.
- Gwnatt ... Moa ... schow gått ...
- Näe! Inte sova gott! Ha! Inte sova gott! Tooookigt!

För av någon anledning tolkar Moa "sov gott" som något ungefär lika tokigt som "sätt strumpan på örat" eller "pappa heter Lotten".

Sedan, när Moa väl somnat (på Olles huvud), drömde jag elaka drömmar -- ni vet sådana där man kommer för sent till möten, snubblar med finservisen i famnen eller blir jagad av lastbilar i öknen. Då blev jag väckt av Moa igen:

- Mamma, det är fiiint.
- Va ...?
- Det är fint med solen.
- Mhm. Jätte.
- Och blommorna. Många blommor.
- Mmm. Blommor.
- Gröna. Röda. Blåa. Gula. Och gröna igen!

Denna LSD-tripp gick sedermera över, och så sov vi ett tag till. Då drömde jag att jag inte fick sittplats på en mexikansk restaurant utan fick äta på golvet. Så absurt -- Eskilstuna har ju inte ens någon mexikansk restaurant!

Planer för dagen: redigera lite, vakta en ettåring lite, väga och mäta magen på MVC klockan 13.

För att påminna oss själva om hur fina de kan bli...

... om man vattnar och göder dem omsorgsfullt så kommer här en bild på vår stora hibiscus, jag menar dotter.

Sicken en!

Läs först vad Olle skriver. Förundras sedan över att han förundras över att det finns ett barn där inne.

Fakta:
Jag väger nästan 80 kg.
Jag stönar och stånkar och når inte ner till fötterna.
Jag har en mage som står rakt ut och som jag kan dänga till lagom långa barn med när som helst.

Vad trodde han?

I morgon är det dags, säger de allvetande på MVC. Pah!

Monday, September 16, 2002

Hör nu på go' vänner, så ska ja' för er berätta ...

... om vad hustrun gjorde en dag i sköna, öh, september!

Hon är jättefarlig! Storviltjägarna talar om de stora fyra: lejon, elefant, noshörning och buffel. Den stora Femman är min farliga fru. Den lilla Femman har hon i magen.

Vi har känt Femmans huvud. Barnmorskan visade hur man klämmer. Det finns ett barn därinne!

Femman hoho?

Wednesday, November 06, 2002

Vill ni veta mer?

Sunday, October 06, 2002

Sigge har kommit hem!